Usch så tiden går

Jag ville inte bli en sån som sa just dom orden, men har märkt på det senaste att just dessa ord faktiskt passerar ur min mun.
Hur blev jag sån?
Kanske kan det ha att göra med hela den här föräldragrejen, helt plötsligt så hinner man inte så mycket annat än att ta hand om Hampus och hushåll så man tänker helt enkelt inte på hur dagarna går, förrän man gör det, och då slår det en. GUD. Vad tiden går fort.
Hampus som nyss var liten har nu börjat prata, ja inte rent men jag förstår för det mesta vad han vill, och han förstår nästan alltid mig, vilket är kul, och spännande, jag brukar testa honom för att se hur pass långt förståndet egentligen sträcker sig och jag måste erkänna att jag blir mer och mer förvånad för var dag.
Känner att det tar stopp just nu med skrivinspiration så jag avslutar med en liten dikt jag skrev innan...

......

...Älskade barn...

......

I solljuset badar jag,

möts av brunnar,

Likt kristaller gnistrar de i ljuset.

I morgon, var dag,

Det ljuder i mina öron,

Det vackra klingande skrattet.

Glädjen som sprudlar,

runt,runt,

Likt en furie drar yrvädret förbi.

Om natten sömnen tar dig,

Likt en varm boll i mjukaste ull,

Du snusar till morgonen gry.

Älskade barn, Älskade unge!

Ditt busiga flin,

Dina underbara ögon.

Dina kvicka ben som avslutas i runda fötter.

Hur har vi, hur har jag,
Kunnat skapa någon som är så vacker?

Mamma

Jag har tänkt lite på det här med att vara förälder, många olika aspekter har jag klurat på och detta är vad jag har kommit fram till hittils,

När man får barn så förändras ens liv totalt, JAG kommer inte längre i första eller andra hand, barnet kommer i första, hundar, hushåll i andra och tredje, bil matköp och tillagning av mat osv osv, sen kommer jag. Ibland så kan jag tänka tillbaka på den tid då jag var arton och hade hela världen framför mig utan att ens tänka över det speciellt mycket. Det var inte det viktiga. Det viktiga stora målet det var att skaffa familj. och barn. och se, nu har jag det.
Ibland så kan jag få en liiiiten gnista av fruktan eller kanske av svaghet, då jag tänker på allt jag kunde ha gjort om jag inte hade haft barn nu. Men å andra sidan, jag skulle aldrig för något i världen byta mitt liv eller min familj mot en annan situation.

När man befinner sig i den här fasen med småbarn som jag gör just nu så får man säkra sitt hem. Man får ha lås på alla farliga lådor, ställa saker långt in på bänkar, ha grind i trappan, se till så att handtaget på stekpannan inte sticker utanför spisen när man steker nåt osv.
Jag är van vid att mer eller mindre alltid ha intrampat ris eller dylikt i strumporna, hur ofta jag än städar och damsuger golvet, jag har alltid nån slags fläck på mina kläder, och mina skor ligger i hela huset. Men vet ni? Man står ut med sånt för att man har ett litet charmtroll hemma.

Jag har för vana att gömma mobiltelefoner och kontroller till tv:n, och att alltid låsa dörranrna när vi är inne, för annars går han ut.
Man blir van vid väldigt lite nattsömn, blir nästan alltid väckt av ena eller andra anledningen och man får aldrig sova ut ordentligt. Man får ingen egentid och tar man sig egentid så har man dåligt samvete för det.
Att jobba är en annan sak som ger mig dåligt samvete, jag träffar Hampus tre timmar om dagen de dagar som jag jobbar, men jobbar jag inte så får vi inte in några pengar och då har jag dåligt samvete för att jag inte kan ge honom de saker som han behöver.
Att åka någonstans eller gå på bio kräver god planering och oranisation, barnvakt måste fixas och instrueras, för ingen kan så bra som mamma kan, så är det.

Kanske låter det som gnäll, mer eller mindre alltihopa, men det var inte så det var menat,
solen kan inte lysa ikapp med min sons leende, ingen får mitt hjärta att bulta på det sätt som han får och jag kan knappt vara utan honom en dag utan att strupen snörs åt.
Att skaffa barn är helt klart det bästa jag har gjort utav mitt liv hittils, och man kan inte beskriva känslan av den stoltheten och kärlek som man känner för sin egen avkomma, faktiskt.

Men det är som dom säger. När man skaffar barn så får man helt pötsligt förståelse för sina föräldrar, och kan mer eller mindre förlåta dom allt.

Over and out.

Snö och födelsedagspresenter

Helt trött på min jobbsituation just nu, eller ja, brist på jobb situation kanske jag ska säga. Har inte jobbat på hela veckan, känns lite tufft, hoppas nån ska vara ledig nästa vecka.

Nu när det snöa så idag så blev jag faktiskt inte så lite paff! Wow.. snö i oktober.. vem trodde det..? Hampus var rätt misstänksam, men kossorna var så roliga när det snöade på dom så han töade upp.. hahaah

Sedan töade snön och nu regnar det och blåser.
Så kan det gå.


Känner mig lite dåsig och slö och har gjort det den senaste tiden, inte så nice, funderar på att köpa nån slags piller kanske, men vilken sort? Järn? kanske? eller?
suck... ... .

Brukar tyvärr bli såhär varje gång hösten faller ner över oss, över mig verkar den falla rätt så tungt, som en hammare i bly ungefär, och krascha mig i golvet, suga ur mig all energi och sen lämna mig som en urtvättat trasa.
Så känner jag mig just nu, som en trasa.

Imorn så tänker jag i alla fall fly fältet ner till Nabben en sväng och hjälpa till med hö och halm leveransen inför vintern. Sen ska jag markträna en hel del, i alla fall en timme, bara för att inte behöva åka hem på en stund, det har inte blivit mycket till egentid den här veckan, som ni kanske märker på mitt smäktande tonfall, efter att få umgås i flera timmar, med ingen annan än min häst.

För er som har en häst som ni har bundit er till på samma sätt som jag, eller nåt annat djur också för den delen, förstår nog denna saknad och frustration som jag känner just nu, över att inte ha varit där på några dagar, än ni som inte har det.
För er låter det nog bara som dravel, kanske ska jag skriva om nåt annat.


För er som däremot undrar vad jag skulle kunna vilja ha när jag fyller år i november så vill jag ha en kitchen aid!!!
Kanske inte nödvändigtvis en röd, har inte bestämt vilken färg jag vill ha än.Ger er en heads up nu, för den är ju rätt så dyr, så ni har tid att spara ihop till den... ;)

Nä ni... saknar lite skrivar motivation idag känner jag, och Robert saknar visst mig vid sin sida i tvsoffan så jag får väl bege mig. ha en trevlig afton

Ciao