reflektioner

Nu känns det som att det händer saker, Hampus vänder på sig, han skrattar, han ljudar lite smått, han spottar och fräser, säger man ska du komma så böjer han på ryggen så man kommer intill med händerna under ryggen.
Han är verkligen ett litet mirakel, vår lilla son.
Jag börjar känna mig lite rastlös.. vad nu? Vad kommer nästa stora sak vara? Jag har lite svårt att bara njuta av stunden och jag känner mig lite vilsen.
Har varit mycket i Annas hus, har hjälpt henne att olja in sitt bord, och städa i köket, snart kan dom flytta in, och jag känner ett litet styng av avundsjuka, jag vill också ha ett eget hus ju..
Mamma och Peter tror att det dröjer i alla fall 1½ år innan dom kan flytta och vi kan köpa deras hus, jag känner en viss ångest inför detta, var befinner vi oss om 1½ år? Får vi ta ett så stort lån då? Det känns som att det aldrig kommer att bli av. Robert har stora planer, han vill göra en bar/killrum på garagevinden, ett lite mörkt, mustigt rum med mysbelysning och biljard bord, och jag plannerar och plannerar renoveringen jag vill göra inne i huset. Skynda långsamt, det är nåt jag inte är bra på.
Idag tänkte jag pallra iväg mig till kören, jag känner att jag behöver ett eget intresse, en stund för mig själv, och jag saknar att sjunga.
Igår börajde hundkursen, Lady var duktig, hon gjorde det jag beärde av henne, och hon var såå glad! Det var riktigt kul faktiskt!
Det var skönt med en instruktör som var en normal jordnära varelse, inte en såndär uppblåst typ som tittar ner på en från sin höga pidestal.
Nää ni nu vaknade Hampus igen, bäst jag tar upp honom innan han blir hysterisk ;)