Lagen om all jävlighet...

Har slagit till.. Tar det från början.

Torsdag;
Känner att det svider i halsen, men vill ändå till mammagruppen så jag stiger upp. Hampus ligger kvar och snusar, han som vanligtvis är morgonpigg, får tillslut väcka honom för att komma i tid, men han vaknar rätt så snällt, nästan utan protester, vi kommer fram i tid och har trevligt en stund, innan Helen utbrister "Clara har spytt!" Ojdå säger vi och fortsätter fika.
Fem minuter senare spyr Clara igen, och igen, och igen. "Ja, är det spysjuka så har vi redan fått det," säger en av mammorna lite käckt, och fikat fortsätter. Innan vi går hemåt så bjuder Helen alla på handsprit och vi spritar ordentligt.
Fredag natt, Lördag;
Hampus vägrar somna, sover fem minuter, vaknar, sover två minuter, vaknar. Tillsist ger vi upp försöken att få honom att sova i sin egen säng och tar in honom till oss. Han somnar, vaknar igen, ställer sig upp i krypposition och kräks. Medans jag håller honom i knät och Robert byter sänglakan kräks han igen, och igen. FAN! Tänker vi, spysjukan har drabbat oss! NEJ!!! Och mycket riktigt, det har den, BLÄ! Tillsist somnar våran buse, helt utmattad, men vaknar till på morgonkvisten. Han får lite välling och somnar om igen. Vid nio vaknar han och spyr litegranna, annars är han helt okej. Jag passar på att gå ut med hundarna och känner att förkylningen har börjat slå ut, är helt matt. När jag kommer in igen så Somnar Hampus efter en timme och sover på min arm i sängen en stund till. Efter han har vaknat har han ingen aptit, men jag lyckas i alla fall få i honom lite fruktjuice som han får behålla, och lite fruktmos.
På eftermiddagen får han feber, men den går ner när han får lite juice, han sover eftermiddagen igenom, är vaken en stund på kvällen och somnar igen.
Idag;
Dagen börjar bra, Hampus har inte spytt med äter inte heller. Dricker bara sin juice. Vi går ut på långpromenad hela familjen med hundarna och han somnar till igen.
Åker ner till Nabben med hundarna och Hmapus och går därifrån till vårt hus i Rösered, ca 3km från Nabben, med mamma och Sofie, vi får låna nyckeln av Larsgunnar så jag kan visa mamma och sofie huset. Känns bra! Mysigt!
Vi går hem igen och Hampus får i sig lite gröt som han får behålla, och sedan även lite fruktmos. Ingen feber idag och massor av frisk luft. Nu är i alla fall han på bättringsvägen.
Jag åker hem, och precis när jag är hemma så ringer mamma och säger att Larsgunnar hart kommit med en halmbal som vi ska rulla ut i utegången åt hästarna, så jag och Sofie åker neråt igen. På vägen ner hör jagf hur det smäller till under bilen. Asch, det var nog inget tänkte jag och fortsatte köra. Känner hur det börjar lukta skumt i bilen efter ett tag, frågar Sofie ifall hon känner något och hon erkänner att ja, lite brännt luktar det allt, så jag stannar bilen och går ur. Bakom bilen så ser jhag en prydlig, tjock svart rand, OLJA! AAAAAHHHH! vad har jag gjort!?! När jag hoppar in i bilen igen så tänds oljelampan, som tur är så är jag precis framme vid en av hagarna så jag backar in i den och stänger av bilen. Hämtar Peter som konstaterar att oljetråget har spruckit! Fans jävla skit! Aja, det går inte att göra nåt åt det nu, ringer efter Robert som står hemma med maten och ber honom komma och bogsera hem oss. När han kommer ner så inser vi att vi inte får loss bilen, då det är isgata precis utanför hagen och hans bil bara spinner, så där nere står den nu, jag och Sofie fick tränga i bagaget hem, Roberts hela bil är nämligen full med golvprylar, som lack och diverse maskiner.
Så nu, när vi skulle gå och lägga oss, så kommer jag på att vagnen ligger kvar i bilen, jävla skit! Robert fick åka ner och hämta den, stackars sate, annars kommer jag ju inte ut med hundarna imorn bitti.
Hade även tänkt gå till Kyrkans barntimmar imorn, men känner att det börjar knyta sig i magen och jag börjar må lite illa.
Jippie