Resan till huvudstaden

Ja nu har vi alltså varit i Stockholm och kommit hem igen. Faktiskt så gick det rätt så bra, fram och tillbaka var väl lite smått jobbigt, Hampus gillar inte att åka bil för tillfället, men han var ändå så snäll han kunde tänkas vara, så det var i alla fall skönt det.
Just nu håller han på och bråkar med hundarna som han uppenbarligen har saknat, så som han klättrar och klänger på dom stackars djuren.

Morfar fick vi träffa också, han var go och glad, brun och spinkig. Såg rätt okej ut faktiskt, med tanke på att han har varit nersupen många år utav sitt liv.
Då man inte träffar en person speciellt ofta så blir det lätt lite svårt att känna nåt annat än ömhet för den personen, även om man är så nära släkt som man faktiskt är, men nu ioch med att vi träffades så kände jag faktikst en hel del stolthet över min käre morfar, som dels har tagit sig upp ur ett starkt spritmissbruk och dessutom varit med och startat upp ett center för folk i liknande situtioner.
Dom hjälper dessa olyckligt lottade personer med mat, att få bidrag och med deras deklarationer. De ordnar promenader med blåbärs och svamp plock etc...

Min morfar är en väldigt stolt man som gärna sträcker lite väl mycket på sig och som gärna dunkar sig själv på ryggen och kallar sig själv för en god medborgare och vardagshjälte. Han brer på och talar högt och långsamt om sina bravader, han tänker efter medans hans filterlösa john silver hänger lite slappt i munjipan och innan han börjar tala så spottar han iväg lite tobak som fastnat på insidan av läppen.

Han är kanske ett orginal, kan man säga, ett förtillfället tillfrisknat och nykternt orginal, och ju mer jag skriver om honom destå mer inser jag nu hur mycket jag har saknat honom på dessa sju år då jag inte har sett honom.

På nåt sätt så är hans sätt att blåsa ut plymen med ciggarettrök vackert, även fall han saknar några tänder och dessutom är alldeles grå i mustashen, och på nåt sätt så känner jag mig mycket närmare honom än min farfar, som jag träffade i alla fall varje månad. Det känns orättvist på nåt sätt, jag kan inte förklara varför, men det är den känslan som gnager mig i magen när jag tänker på det.

Jag träffade även på Jennie, underbara livfulla Jennie som alltid lockar mig till skratt med sin glada mun och friska tänder.
Och även ifall dagen på Gröna lund var vår värsta på frund av all otur så var den ändå en utav de bästa dagarna i Stockholm, på grund av henne.
Hampus åkte karusell för första gången i sitt liv, de flygande elefanterna, kan man tänka sig, (varför elefanter förresten) och det var sådär lagom kul, lite farligt nästan.

Annars så kan man ju inte direkt skryta med hans glada humör under Gröna Linds vistelsen, och det var väl delsvis elkler tja, enbart därför vi fick åka hem därifrån tidigare än planerat.

Hotellet vi bodde på var bra det, god frukost (älskar hotellfrukostar! MUMS!) och bra service som man brukar säga heheh.

Nä ni.. nu är det nog lunchdax, mormor var så snäll så hon lämnade en massa ungspannkaka här igår så det ska bli gött å käka, det.

Ha det så bra så hörs vi när vi hörs.

ps. bilder från stockolmsresan kommer antingen här eller på FB, för er som är intresserade. ;)

Jaha ja

Jag pratade med Annika härromdan, om det här med egentid, jag var superlycklig för att jag hade fått, enligt min mening, lite egentid och åkt och handlat alldeles själv, gud va skönt sa jag med lite egentiiiiid!!!
Hade Annika suttit jämte mig och inte i telefonen (ja självklart så satt hon inte i telefonen, det fattar ni väl, hon satt och PRATADE med mig i telefonen) så hade jag nog fått en smäll, så upprörd var hon.
Det är inte egentid att åka och handla! skrek hon, jag stammade lite försiktigt till svar att jag nästan bara hade köpt godis till mig själv (jag ljög men jag orkade inte ta den konflikten) så hon gav sig i alla fall och medgav något tjurigt att det kunde ses som egentid. Kanske.

Men i alla fall, det fick mig att fundera på vad egentid egentligen betyder, och vad ska man göra med all denna tid som aldrig finns där, som man bara pratar om?
Som småbarnsförälder så har man inte så mycket egentid, jag har en timme mitt på dan när Hampus sover (min gyllene sitta-ute-på-verandan-timme-med-en-god-bok) men annars?
Nej, att handla är egentligen en liten flykt hemifrån, på nåt sätt, i alla fall såm känns det så, när man får röra sig som man vill, gå fort eller bara strosa, och inte bli hindrad utav den där lilla palten med blåklintsögon som stirrar på en medans han hänger i byxorna som en annan Tarsan..

Missförstå mig inte, jag älskar min blåklintstarsan, men i alla fall, lite egentid sätter guldkant på vardagen, gör den inte? Även om det är inne på ett grått ICA i Svenljunga.

Nu får det vara nog

Med soffliggandet menar jag såklkart. Har inte skrivit i min blogg sen i maj, jag skäms.
Tänker inte dra upp allt som har hänt sen dess, så man kan väl kanske säga att jag börjar om nu igen då.. ^^
Robert har fått färdigt staketet idag, så jävla skönt att ha det klart!
Karin och Diza var här en sväng och provade så att det höll att leka inuti, det gjorde det!
Har ingen direkt skrivarglädje just nu, så det blir ett kort inlägg det här. så trött med, Hampus hade magvärk inatt och sov ingenting. så nu blir det sängen. see ya