Jaha ja

Jag pratade med Annika härromdan, om det här med egentid, jag var superlycklig för att jag hade fått, enligt min mening, lite egentid och åkt och handlat alldeles själv, gud va skönt sa jag med lite egentiiiiid!!!
Hade Annika suttit jämte mig och inte i telefonen (ja självklart så satt hon inte i telefonen, det fattar ni väl, hon satt och PRATADE med mig i telefonen) så hade jag nog fått en smäll, så upprörd var hon.
Det är inte egentid att åka och handla! skrek hon, jag stammade lite försiktigt till svar att jag nästan bara hade köpt godis till mig själv (jag ljög men jag orkade inte ta den konflikten) så hon gav sig i alla fall och medgav något tjurigt att det kunde ses som egentid. Kanske.

Men i alla fall, det fick mig att fundera på vad egentid egentligen betyder, och vad ska man göra med all denna tid som aldrig finns där, som man bara pratar om?
Som småbarnsförälder så har man inte så mycket egentid, jag har en timme mitt på dan när Hampus sover (min gyllene sitta-ute-på-verandan-timme-med-en-god-bok) men annars?
Nej, att handla är egentligen en liten flykt hemifrån, på nåt sätt, i alla fall såm känns det så, när man får röra sig som man vill, gå fort eller bara strosa, och inte bli hindrad utav den där lilla palten med blåklintsögon som stirrar på en medans han hänger i byxorna som en annan Tarsan..

Missförstå mig inte, jag älskar min blåklintstarsan, men i alla fall, lite egentid sätter guldkant på vardagen, gör den inte? Även om det är inne på ett grått ICA i Svenljunga.