Mamma

Jag har tänkt lite på det här med att vara förälder, många olika aspekter har jag klurat på och detta är vad jag har kommit fram till hittils,

När man får barn så förändras ens liv totalt, JAG kommer inte längre i första eller andra hand, barnet kommer i första, hundar, hushåll i andra och tredje, bil matköp och tillagning av mat osv osv, sen kommer jag. Ibland så kan jag tänka tillbaka på den tid då jag var arton och hade hela världen framför mig utan att ens tänka över det speciellt mycket. Det var inte det viktiga. Det viktiga stora målet det var att skaffa familj. och barn. och se, nu har jag det.
Ibland så kan jag få en liiiiten gnista av fruktan eller kanske av svaghet, då jag tänker på allt jag kunde ha gjort om jag inte hade haft barn nu. Men å andra sidan, jag skulle aldrig för något i världen byta mitt liv eller min familj mot en annan situation.

När man befinner sig i den här fasen med småbarn som jag gör just nu så får man säkra sitt hem. Man får ha lås på alla farliga lådor, ställa saker långt in på bänkar, ha grind i trappan, se till så att handtaget på stekpannan inte sticker utanför spisen när man steker nåt osv.
Jag är van vid att mer eller mindre alltid ha intrampat ris eller dylikt i strumporna, hur ofta jag än städar och damsuger golvet, jag har alltid nån slags fläck på mina kläder, och mina skor ligger i hela huset. Men vet ni? Man står ut med sånt för att man har ett litet charmtroll hemma.

Jag har för vana att gömma mobiltelefoner och kontroller till tv:n, och att alltid låsa dörranrna när vi är inne, för annars går han ut.
Man blir van vid väldigt lite nattsömn, blir nästan alltid väckt av ena eller andra anledningen och man får aldrig sova ut ordentligt. Man får ingen egentid och tar man sig egentid så har man dåligt samvete för det.
Att jobba är en annan sak som ger mig dåligt samvete, jag träffar Hampus tre timmar om dagen de dagar som jag jobbar, men jobbar jag inte så får vi inte in några pengar och då har jag dåligt samvete för att jag inte kan ge honom de saker som han behöver.
Att åka någonstans eller gå på bio kräver god planering och oranisation, barnvakt måste fixas och instrueras, för ingen kan så bra som mamma kan, så är det.

Kanske låter det som gnäll, mer eller mindre alltihopa, men det var inte så det var menat,
solen kan inte lysa ikapp med min sons leende, ingen får mitt hjärta att bulta på det sätt som han får och jag kan knappt vara utan honom en dag utan att strupen snörs åt.
Att skaffa barn är helt klart det bästa jag har gjort utav mitt liv hittils, och man kan inte beskriva känslan av den stoltheten och kärlek som man känner för sin egen avkomma, faktiskt.

Men det är som dom säger. När man skaffar barn så får man helt pötsligt förståelse för sina föräldrar, och kan mer eller mindre förlåta dom allt.

Over and out.

Snö och födelsedagspresenter

Helt trött på min jobbsituation just nu, eller ja, brist på jobb situation kanske jag ska säga. Har inte jobbat på hela veckan, känns lite tufft, hoppas nån ska vara ledig nästa vecka.

Nu när det snöa så idag så blev jag faktiskt inte så lite paff! Wow.. snö i oktober.. vem trodde det..? Hampus var rätt misstänksam, men kossorna var så roliga när det snöade på dom så han töade upp.. hahaah

Sedan töade snön och nu regnar det och blåser.
Så kan det gå.


Känner mig lite dåsig och slö och har gjort det den senaste tiden, inte så nice, funderar på att köpa nån slags piller kanske, men vilken sort? Järn? kanske? eller?
suck... ... .

Brukar tyvärr bli såhär varje gång hösten faller ner över oss, över mig verkar den falla rätt så tungt, som en hammare i bly ungefär, och krascha mig i golvet, suga ur mig all energi och sen lämna mig som en urtvättat trasa.
Så känner jag mig just nu, som en trasa.

Imorn så tänker jag i alla fall fly fältet ner till Nabben en sväng och hjälpa till med hö och halm leveransen inför vintern. Sen ska jag markträna en hel del, i alla fall en timme, bara för att inte behöva åka hem på en stund, det har inte blivit mycket till egentid den här veckan, som ni kanske märker på mitt smäktande tonfall, efter att få umgås i flera timmar, med ingen annan än min häst.

För er som har en häst som ni har bundit er till på samma sätt som jag, eller nåt annat djur också för den delen, förstår nog denna saknad och frustration som jag känner just nu, över att inte ha varit där på några dagar, än ni som inte har det.
För er låter det nog bara som dravel, kanske ska jag skriva om nåt annat.


För er som däremot undrar vad jag skulle kunna vilja ha när jag fyller år i november så vill jag ha en kitchen aid!!!
Kanske inte nödvändigtvis en röd, har inte bestämt vilken färg jag vill ha än.Ger er en heads up nu, för den är ju rätt så dyr, så ni har tid att spara ihop till den... ;)

Nä ni... saknar lite skrivar motivation idag känner jag, och Robert saknar visst mig vid sin sida i tvsoffan så jag får väl bege mig. ha en trevlig afton

Ciao

Förskolan kräftor och bigaråer

Hampus har börjat sin inskolningsperiod på förskolan. Han är så himla duktig och glad hela tiden, han har en stolt mamma, vill jag bara påpeka.
I fredags så lämnade vi barnen ensamma med personalen för första gången, i ca 40 minuter. Glad i hågen sa jag hej då, han gnisslade lite i Emmas famn, men när jag vände mig om utanför grinden så var han i full fart med leken igen, likandant var det när jag kom tillbaka, jag hade nog lite blandade känslor där ett tag, dels glad och lycklig för att han trivs så bra, och dels lite ja.. svartsjuk är nog inte det rätta ordet, men det nöp lite i hjärtat när jag såg hur bra han klarade sig utan mig, det gjorde det allt, men när han upptäckte att jag var tillbaka så sprang han fram och kramade och pussade på mig, och då kändes det bra igen, min lilla pojk hade nog saknat mamma lite i alla fall.

Idag har vi haft en riktigt bra dag, vi åkte på uteauktion hela familjen och solen gassade. Hampus tyckte inte attd et var så väldans kul med auktion, så efter det att Robert vunnit ett pingisbord så åkte vi hem igen med lilla gnällbert, som satt och tjoade och tjatade hela vägen hem, jag som trodde att han skulle somna i bilen fick se mig besegrad och början till en lång eftermiddag tog vid.
Hampus sover bara en gång per dag numera, annars somnar han aldrig på kvällen. Idag blev sovschemat lite ruckat på, han somnade på vägen till auktionen, och vaknade ungefär då han brukar somna i vanliga fall, därmed den långa eftermiddagen. Nu sover i alla fall vår skatt igen, får hoppas han sover hela natten, fastän han somnade vid halv sju istället för halv åtta, som han brukar.
Vi har haft myskväll jag och Robert, med kräftor och räkor, massa kalla såser av alla de slag, vitlöksbröd och färskpotatis, mums!
Robert fick tag på färska nyfångade kräftor, färdiga att sätta tänderna i, till ett ofantligt kilopris, men ändå, smakar det så kostar det, som man brukar säga.
Det var välldans taggiga kräftor min käre sambo fick tag på, men det gjorde inget, jag stack mig bara lite här och där i munnen.
Glad i hågen tog jag ut en påse bigaråer till efterrätt, jag har inte kunnat äta det på ca 2 år, halsen har svulnat upp, men i år kunde jag!
Jag skulle ha tänkt på dom små hålen i läppen. Nu är det knölar där under.
Nej jag var inte helt fri från bigaråallergin, skit också, ser ut som att jag fått stryk eller nåt, Robert flinar åt mig och jag flinar åt mig själv också för den delen, ja ja. Smakar det så kostar det. Som sagt.

Resan till huvudstaden

Ja nu har vi alltså varit i Stockholm och kommit hem igen. Faktiskt så gick det rätt så bra, fram och tillbaka var väl lite smått jobbigt, Hampus gillar inte att åka bil för tillfället, men han var ändå så snäll han kunde tänkas vara, så det var i alla fall skönt det.
Just nu håller han på och bråkar med hundarna som han uppenbarligen har saknat, så som han klättrar och klänger på dom stackars djuren.

Morfar fick vi träffa också, han var go och glad, brun och spinkig. Såg rätt okej ut faktiskt, med tanke på att han har varit nersupen många år utav sitt liv.
Då man inte träffar en person speciellt ofta så blir det lätt lite svårt att känna nåt annat än ömhet för den personen, även om man är så nära släkt som man faktiskt är, men nu ioch med att vi träffades så kände jag faktikst en hel del stolthet över min käre morfar, som dels har tagit sig upp ur ett starkt spritmissbruk och dessutom varit med och startat upp ett center för folk i liknande situtioner.
Dom hjälper dessa olyckligt lottade personer med mat, att få bidrag och med deras deklarationer. De ordnar promenader med blåbärs och svamp plock etc...

Min morfar är en väldigt stolt man som gärna sträcker lite väl mycket på sig och som gärna dunkar sig själv på ryggen och kallar sig själv för en god medborgare och vardagshjälte. Han brer på och talar högt och långsamt om sina bravader, han tänker efter medans hans filterlösa john silver hänger lite slappt i munjipan och innan han börjar tala så spottar han iväg lite tobak som fastnat på insidan av läppen.

Han är kanske ett orginal, kan man säga, ett förtillfället tillfrisknat och nykternt orginal, och ju mer jag skriver om honom destå mer inser jag nu hur mycket jag har saknat honom på dessa sju år då jag inte har sett honom.

På nåt sätt så är hans sätt att blåsa ut plymen med ciggarettrök vackert, även fall han saknar några tänder och dessutom är alldeles grå i mustashen, och på nåt sätt så känner jag mig mycket närmare honom än min farfar, som jag träffade i alla fall varje månad. Det känns orättvist på nåt sätt, jag kan inte förklara varför, men det är den känslan som gnager mig i magen när jag tänker på det.

Jag träffade även på Jennie, underbara livfulla Jennie som alltid lockar mig till skratt med sin glada mun och friska tänder.
Och även ifall dagen på Gröna lund var vår värsta på frund av all otur så var den ändå en utav de bästa dagarna i Stockholm, på grund av henne.
Hampus åkte karusell för första gången i sitt liv, de flygande elefanterna, kan man tänka sig, (varför elefanter förresten) och det var sådär lagom kul, lite farligt nästan.

Annars så kan man ju inte direkt skryta med hans glada humör under Gröna Linds vistelsen, och det var väl delsvis elkler tja, enbart därför vi fick åka hem därifrån tidigare än planerat.

Hotellet vi bodde på var bra det, god frukost (älskar hotellfrukostar! MUMS!) och bra service som man brukar säga heheh.

Nä ni.. nu är det nog lunchdax, mormor var så snäll så hon lämnade en massa ungspannkaka här igår så det ska bli gött å käka, det.

Ha det så bra så hörs vi när vi hörs.

ps. bilder från stockolmsresan kommer antingen här eller på FB, för er som är intresserade. ;)

Jaha ja

Jag pratade med Annika härromdan, om det här med egentid, jag var superlycklig för att jag hade fått, enligt min mening, lite egentid och åkt och handlat alldeles själv, gud va skönt sa jag med lite egentiiiiid!!!
Hade Annika suttit jämte mig och inte i telefonen (ja självklart så satt hon inte i telefonen, det fattar ni väl, hon satt och PRATADE med mig i telefonen) så hade jag nog fått en smäll, så upprörd var hon.
Det är inte egentid att åka och handla! skrek hon, jag stammade lite försiktigt till svar att jag nästan bara hade köpt godis till mig själv (jag ljög men jag orkade inte ta den konflikten) så hon gav sig i alla fall och medgav något tjurigt att det kunde ses som egentid. Kanske.

Men i alla fall, det fick mig att fundera på vad egentid egentligen betyder, och vad ska man göra med all denna tid som aldrig finns där, som man bara pratar om?
Som småbarnsförälder så har man inte så mycket egentid, jag har en timme mitt på dan när Hampus sover (min gyllene sitta-ute-på-verandan-timme-med-en-god-bok) men annars?
Nej, att handla är egentligen en liten flykt hemifrån, på nåt sätt, i alla fall såm känns det så, när man får röra sig som man vill, gå fort eller bara strosa, och inte bli hindrad utav den där lilla palten med blåklintsögon som stirrar på en medans han hänger i byxorna som en annan Tarsan..

Missförstå mig inte, jag älskar min blåklintstarsan, men i alla fall, lite egentid sätter guldkant på vardagen, gör den inte? Även om det är inne på ett grått ICA i Svenljunga.

Nu får det vara nog

Med soffliggandet menar jag såklkart. Har inte skrivit i min blogg sen i maj, jag skäms.
Tänker inte dra upp allt som har hänt sen dess, så man kan väl kanske säga att jag börjar om nu igen då.. ^^
Robert har fått färdigt staketet idag, så jävla skönt att ha det klart!
Karin och Diza var här en sväng och provade så att det höll att leka inuti, det gjorde det!
Har ingen direkt skrivarglädje just nu, så det blir ett kort inlägg det här. så trött med, Hampus hade magvärk inatt och sov ingenting. så nu blir det sängen. see ya

Nu så äntligen!

Är internet igång igen. såå gött! Som ni flesta vet så har vi ju flyttat nu och det har varit mycket bråk och tjafs med telia. men men. Idag har jag jobbat, precis innan vi ska ta in sista hästarna så går föllarmet, och två minuter senare är en alldeles sprillans ny fölunge född, en liten ljusbrun flicka blev det. SÅ vacker, lägger upp bilder sen när jag har hittat alla kablar. Nu blir det ner till nabben och grilla, gött! Lovar att skriva snart igen, men det vackra vädret hotar att hålla mig borta från datorn, och jag vet inte, tur är väl kanske det. ;)

Ha de nice.