Lite renovering

Hamisens rum på tur! Jag har spcklat idag och skulle ha börjat måla imorn, men arbetsnarkomanen Robert kunde inte låta bli rollern, så nu är rummet snart målat två gånger, vilket iof underlättar för resten av måleriet, jag och Annika ska måla cirklar därinne imorgon, i en annan färg. Lägger ut en bild när det är klart sen!
Hampisen har haft en jobbig dag idag, först lektid på förskolan (har ju fåttt ofrivillig semester denna veckan, hoppas det är den sista..) Och sedan kom Martina, Lucas och Ellen på besök. Fanny kunde inte heller hålla sig borta, så jag och martina fick sitta ifred och dricka vårt kaffe medans Fanny tog hand om vildbasarna en stund. Vi kände oss väldigt bortskämda! :)

Klockan sex sa Hampus: Hampuuf tlött, hampuuf nana nu. Stackarn.
Han fick somna i vår säng ikväll, annars kunde ju inte Robert måla. hehe.. den mannen är som en robot. slutar aldrig gå..
Hampus verkade rätt nöjd med upplägget. Boom-bloom-bloom-lampan fick följa med, och bägge gossedjursmössen, så han somnade gott därinne!

Nä, nu ska jag ut med mitt monster så jag kan slänga mig i sängen jämte min lille grabb, så får vi väl se när den ömme fadren gör oss sällskap.. ;)

Godnatt!

Försöka duger, eller?

Har färgat håret idag, lillasyster och jag, vi blev så fina så.
Hampus vaknade mitt i alltihop, sedan försvann han en stund, han skulle gå och tvätta händerna sa han.
Kom tillbaka med håret på ända, BLÖTT! (ovanligt, han hatar vatten över midjan och uppåt är nästan likamed döden)
Nämen Hampus, säger jag, vad har du gjort med håret? Hampuff finer me, mamma. Hampuff tvåål, håår.
Mycket riktigt tvål i hela håret. Sötnosen, han ville också vara geggig i håret, precis som Sofie, så han också skulle vara snygger sen. Och det blev han ju iof, ren och fin i håret. Gullunge.

Imorgon blir det först lektid på försökolan för lilleman, sedan kommer Martina, Lucas och Ellen på besök. Man får göra vad man kan för att trötta ut dom små liven. Det räcker inte riktigt till med att bara gå hemma och skrota längre...
När grabben är på lektid ska jag börja fixa i hans rum, ska spackla igen alla hål i tapeten, sedan ska det målas på onsdag. Ska bli kul att ge honom ett riktigt grönt grabbrum. Just nu är tapeten typ rostrosa. Inte så värst grabbigt kanske... ;)

Tankar som inte borde tänkas.

Idag går mina tankar till Åsa, och sen driver dom iväg som ett löv i vinden.

Ibland så kan jag bara inte låta bli, jag blir sjuk bara jag tänker på det, men jag kan inte låta bli i alla fall. Ibland så tänker jag på hur det skulle bli om jag bara dog, om jag bara la mig ner, slöt ögonen och försvann, om jag bara... Ja vadå?
Folk säger att man får högre självbevarelsedrift då man blivit förälder, numera när dessa tankar kommer över mig så svider det i halsen och ett motstånd, som ett litet tungt moln, lurar i bröstet. Är detta självbevarelsedrift? Ett litet sting i halsen, en svidande klump?
Destruktiva tankar. Just idag känns det inte som att jag kommer ifrån dom. Just idag. Kanske är dom borta imorgon och jag kan fungera som vanligt igen, utan att tänka på min död, Roberts död eller Gud förbjude, Hampus död. Skulle jag ens klara av att fungera om jag miste dom? Och varför utsätter jag mig ens för tanken?
Kanske har jag blivit en aningens skadad av att förlora min pappa så tidigt i livet, jag hänger mig lixom kvar i tanken och kan ingte riktigt släppa, jag inbillar mig att alla dom jag håller av kommer att försvinna för mig alldeles förtidigt, alldeles för snart. Och att jag ska bli ensam kvar. Ensam. Det svider i halsen. Igen.
Mitt barn, min underbara unge, kommer och kramar mig och ger mig en puss. Mamma lessen? Frågar han. Nej, inte ledsen. Inte längre.

Älskade unge.

Dom nya orden.

Hampus formligen bubblar över med nya ord som vill komma ut, och när han inte lyckas så blir han sååå arg, jag förstår honom, stackarn, han förstår ju nästan allt vi säger till honom så..
Just nu är allting hans, den äää miiiim skriker han så fort man försöker ta bort något han inte får ha, som tillexempel den lilla fruktkniven, fråga mig inte hur han lyckas men det gör han, när han kommer skrikandes med den i högsta hugg och skriker Haaaampuuusssshh bäppleee! Haaaampuuushh bäpple miiiim! Då blir man lite lätt förtvivlad innan man hunnit upp honom och fått tagit ifrån honom kniven, sedan skiva äppleskivor till honom som han nöjt äter till Händige Manny, medans mamma pustar ut i soffan och försöker hämta sig från den halvt igångsatta hjärtattacken...

Det är nog många saker som man blir missförstådd för när man är liten. Om man tar det här med fruktkniven tillexempel, han vet mycket väl om att han inte får ha knivar, och dom stora knivarna rör han aldrig, skulle han någon gång få upp den lådan med knivar i så är det fruktkniven han tar, som tur är.. Ibland så pekar han på lådan och säger, mamma, hampussssh ajaj! Och så ser han otroligt nöjd ut och pöser lite över hur duktig han är, när han i nästa sekund lyckas få upp lådan och sträcker sig efter fruktkniven, då störtar man ju såklart fram och skäller nej hampus ajaja! Och han ler lite förnöjt och säger ajaj, och springer iväg, ungefär som att han bara ville påpeka detta från första början, och ääääntligen förstår du mamma, just det, det var ajaj i den lådan, precis som jag sa! Det gäller att vara med och verkligen lyssna på vad han säger, för råkar man missa minsta lilla sak så gör han slag i saken och visa istället, och tydligt nog också, och det blir inte alltid så lyckat.
Grejen är den att det har gått så fort så det är inte alltid man reflekterar över det, jag har nog inte riktigt förstått hur stor han faktiskt har blivit, men ändå så förväntar man sig att han ska förstå det man säger till honom, i alla fall dom enklare sakerna.

Ett annat populärt ord just nu är nej! Det är nej till allt, pussas, kramas, mat, macka, vatten, mjölk till maten, sova, vara vaken, allt! (har vi använt det ordet lite väl bra kanske) Man får nyansera vilka nej han använder som faktiskt nej, och när han bara säger det på pin ki. Ibland så säger han nej och sträcker sig fram mot det man erbjuder i alla fall, och just i sådana fall är det ju inte såå svårt... :)

Jag längtar verkligen efter den tid då vi kan ha samtal med varandra, Hampus och jag, då han kan berätta det han har gjort på dagis och vad han vill, inte bara svara jaaaa, eller nej! eller "mama bumpi nana lull bamp bamp!"

Huh?

Liket i dammsugaren

Skulle städa lite under trappen idag, lyfter på en påse med kläder, vad ser jag krypa ut? En enorm spindel med tre krossade ben, stackarn! H*n hankar sig fram och försöker fly, jag sätter fram dammsugarn och slurkar upp den. Känner att jag har gjort en god gärning, hur länge kan en spindel klara sig med fem ben? Sedan börjar jag av någon anledning få lite skuldkänslor, dom växer till en liten hård knut i magen, stackars spindel, den kanske hade klarat sig i alla fall? Nu ligger den lik i min dammsugarpåse, och den fick ju lixom aldrig chansen att klara sig som fembening...

Varför har jag skuldkänslor över en spindel?!? Den hade antagligen dött i alla fall, och vilken smärta att få tre ben krossade av en enorm papp-påse! Nej den har det nog bättre som död, men ändå, skuldkänslan vill inte riktigt ge med sig, vad är det med mig idag?

Idag har vi varit och handlat lite julblommor och vi har fixat fint i köket, Hampus och jag, i förrgår var vi och plockade mossa och pysslade ihop en mysig adventsljusstake, nu har vi varit duktiga, tycker jag.

Alla fönster är klara, alla gardiner är uppe, har bara ett berg med tvätt att beta mig igenom också så kan man väl kanske säga att jag är någorlunda klar med allt just nu, nej just fan, golven måste tvättas med. Suck.

-Mamma, mamma, mamma, mamma, mamma! -Mmmmh?

Hampus har blivit fruktansvärt ljudlig av sig för tillfället, han tjatar och pratar, sjunger och gnolar, ylar och tjuter. När han är vaken, så är det aldrig tyst.
Det är lite så som Håkan säger faktiskt, först så vill man att dom ska le, man vill att dom ska säga mamma, att dom ska krypa, och sedan gå, och när dom kan det, ja vad vill man då? Att dom ska vara små och söta och ligga tyst och sova eller bara jollra lite sött. Varför är man aldrig nöjd tro? ;)

Upptäckte häromdan att om jag frågar Hampus något så säger han antingen jaop eller nepp, och sen så går han antingen ifrån mig eller springer dit jag ber honom att gå eller göra. Undra när det hände? När började han förstå så mycket? Måste kanske börja passa mig med vad jag säger så att han inte råkar höra nåt han inte ska säga. (Vi vill ju inte ha en Cai accident igen)
För er som inte vet vad jag menar så ska jag berätta,
Cai, strax över ett år sitter i kyrkbänken med sin far och farbror när lillasyster anna ska döpas.
När prästen kommer ut så ställer sig Cai i kyrkbänken och säger med klar ljudlig stämma;
Vad är det för en dum jävel? (eller nåt liknanade kommer inte ihåg exakt) Heheh

Nä ni imorn så blir det jobb så det kanske är dax för sängen, det känns så i ögonen i alla fall..
Syns när vi syns!

Usch så tiden går

Jag ville inte bli en sån som sa just dom orden, men har märkt på det senaste att just dessa ord faktiskt passerar ur min mun.
Hur blev jag sån?
Kanske kan det ha att göra med hela den här föräldragrejen, helt plötsligt så hinner man inte så mycket annat än att ta hand om Hampus och hushåll så man tänker helt enkelt inte på hur dagarna går, förrän man gör det, och då slår det en. GUD. Vad tiden går fort.
Hampus som nyss var liten har nu börjat prata, ja inte rent men jag förstår för det mesta vad han vill, och han förstår nästan alltid mig, vilket är kul, och spännande, jag brukar testa honom för att se hur pass långt förståndet egentligen sträcker sig och jag måste erkänna att jag blir mer och mer förvånad för var dag.
Känner att det tar stopp just nu med skrivinspiration så jag avslutar med en liten dikt jag skrev innan...

......

...Älskade barn...

......

I solljuset badar jag,

möts av brunnar,

Likt kristaller gnistrar de i ljuset.

I morgon, var dag,

Det ljuder i mina öron,

Det vackra klingande skrattet.

Glädjen som sprudlar,

runt,runt,

Likt en furie drar yrvädret förbi.

Om natten sömnen tar dig,

Likt en varm boll i mjukaste ull,

Du snusar till morgonen gry.

Älskade barn, Älskade unge!

Ditt busiga flin,

Dina underbara ögon.

Dina kvicka ben som avslutas i runda fötter.

Hur har vi, hur har jag,
Kunnat skapa någon som är så vacker?

Mamma

Jag har tänkt lite på det här med att vara förälder, många olika aspekter har jag klurat på och detta är vad jag har kommit fram till hittils,

När man får barn så förändras ens liv totalt, JAG kommer inte längre i första eller andra hand, barnet kommer i första, hundar, hushåll i andra och tredje, bil matköp och tillagning av mat osv osv, sen kommer jag. Ibland så kan jag tänka tillbaka på den tid då jag var arton och hade hela världen framför mig utan att ens tänka över det speciellt mycket. Det var inte det viktiga. Det viktiga stora målet det var att skaffa familj. och barn. och se, nu har jag det.
Ibland så kan jag få en liiiiten gnista av fruktan eller kanske av svaghet, då jag tänker på allt jag kunde ha gjort om jag inte hade haft barn nu. Men å andra sidan, jag skulle aldrig för något i världen byta mitt liv eller min familj mot en annan situation.

När man befinner sig i den här fasen med småbarn som jag gör just nu så får man säkra sitt hem. Man får ha lås på alla farliga lådor, ställa saker långt in på bänkar, ha grind i trappan, se till så att handtaget på stekpannan inte sticker utanför spisen när man steker nåt osv.
Jag är van vid att mer eller mindre alltid ha intrampat ris eller dylikt i strumporna, hur ofta jag än städar och damsuger golvet, jag har alltid nån slags fläck på mina kläder, och mina skor ligger i hela huset. Men vet ni? Man står ut med sånt för att man har ett litet charmtroll hemma.

Jag har för vana att gömma mobiltelefoner och kontroller till tv:n, och att alltid låsa dörranrna när vi är inne, för annars går han ut.
Man blir van vid väldigt lite nattsömn, blir nästan alltid väckt av ena eller andra anledningen och man får aldrig sova ut ordentligt. Man får ingen egentid och tar man sig egentid så har man dåligt samvete för det.
Att jobba är en annan sak som ger mig dåligt samvete, jag träffar Hampus tre timmar om dagen de dagar som jag jobbar, men jobbar jag inte så får vi inte in några pengar och då har jag dåligt samvete för att jag inte kan ge honom de saker som han behöver.
Att åka någonstans eller gå på bio kräver god planering och oranisation, barnvakt måste fixas och instrueras, för ingen kan så bra som mamma kan, så är det.

Kanske låter det som gnäll, mer eller mindre alltihopa, men det var inte så det var menat,
solen kan inte lysa ikapp med min sons leende, ingen får mitt hjärta att bulta på det sätt som han får och jag kan knappt vara utan honom en dag utan att strupen snörs åt.
Att skaffa barn är helt klart det bästa jag har gjort utav mitt liv hittils, och man kan inte beskriva känslan av den stoltheten och kärlek som man känner för sin egen avkomma, faktiskt.

Men det är som dom säger. När man skaffar barn så får man helt pötsligt förståelse för sina föräldrar, och kan mer eller mindre förlåta dom allt.

Over and out.

Snö och födelsedagspresenter

Helt trött på min jobbsituation just nu, eller ja, brist på jobb situation kanske jag ska säga. Har inte jobbat på hela veckan, känns lite tufft, hoppas nån ska vara ledig nästa vecka.

Nu när det snöa så idag så blev jag faktiskt inte så lite paff! Wow.. snö i oktober.. vem trodde det..? Hampus var rätt misstänksam, men kossorna var så roliga när det snöade på dom så han töade upp.. hahaah

Sedan töade snön och nu regnar det och blåser.
Så kan det gå.


Känner mig lite dåsig och slö och har gjort det den senaste tiden, inte så nice, funderar på att köpa nån slags piller kanske, men vilken sort? Järn? kanske? eller?
suck... ... .

Brukar tyvärr bli såhär varje gång hösten faller ner över oss, över mig verkar den falla rätt så tungt, som en hammare i bly ungefär, och krascha mig i golvet, suga ur mig all energi och sen lämna mig som en urtvättat trasa.
Så känner jag mig just nu, som en trasa.

Imorn så tänker jag i alla fall fly fältet ner till Nabben en sväng och hjälpa till med hö och halm leveransen inför vintern. Sen ska jag markträna en hel del, i alla fall en timme, bara för att inte behöva åka hem på en stund, det har inte blivit mycket till egentid den här veckan, som ni kanske märker på mitt smäktande tonfall, efter att få umgås i flera timmar, med ingen annan än min häst.

För er som har en häst som ni har bundit er till på samma sätt som jag, eller nåt annat djur också för den delen, förstår nog denna saknad och frustration som jag känner just nu, över att inte ha varit där på några dagar, än ni som inte har det.
För er låter det nog bara som dravel, kanske ska jag skriva om nåt annat.


För er som däremot undrar vad jag skulle kunna vilja ha när jag fyller år i november så vill jag ha en kitchen aid!!!
Kanske inte nödvändigtvis en röd, har inte bestämt vilken färg jag vill ha än.Ger er en heads up nu, för den är ju rätt så dyr, så ni har tid att spara ihop till den... ;)

Nä ni... saknar lite skrivar motivation idag känner jag, och Robert saknar visst mig vid sin sida i tvsoffan så jag får väl bege mig. ha en trevlig afton

Ciao

Förskolan kräftor och bigaråer

Hampus har börjat sin inskolningsperiod på förskolan. Han är så himla duktig och glad hela tiden, han har en stolt mamma, vill jag bara påpeka.
I fredags så lämnade vi barnen ensamma med personalen för första gången, i ca 40 minuter. Glad i hågen sa jag hej då, han gnisslade lite i Emmas famn, men när jag vände mig om utanför grinden så var han i full fart med leken igen, likandant var det när jag kom tillbaka, jag hade nog lite blandade känslor där ett tag, dels glad och lycklig för att han trivs så bra, och dels lite ja.. svartsjuk är nog inte det rätta ordet, men det nöp lite i hjärtat när jag såg hur bra han klarade sig utan mig, det gjorde det allt, men när han upptäckte att jag var tillbaka så sprang han fram och kramade och pussade på mig, och då kändes det bra igen, min lilla pojk hade nog saknat mamma lite i alla fall.

Idag har vi haft en riktigt bra dag, vi åkte på uteauktion hela familjen och solen gassade. Hampus tyckte inte attd et var så väldans kul med auktion, så efter det att Robert vunnit ett pingisbord så åkte vi hem igen med lilla gnällbert, som satt och tjoade och tjatade hela vägen hem, jag som trodde att han skulle somna i bilen fick se mig besegrad och början till en lång eftermiddag tog vid.
Hampus sover bara en gång per dag numera, annars somnar han aldrig på kvällen. Idag blev sovschemat lite ruckat på, han somnade på vägen till auktionen, och vaknade ungefär då han brukar somna i vanliga fall, därmed den långa eftermiddagen. Nu sover i alla fall vår skatt igen, får hoppas han sover hela natten, fastän han somnade vid halv sju istället för halv åtta, som han brukar.
Vi har haft myskväll jag och Robert, med kräftor och räkor, massa kalla såser av alla de slag, vitlöksbröd och färskpotatis, mums!
Robert fick tag på färska nyfångade kräftor, färdiga att sätta tänderna i, till ett ofantligt kilopris, men ändå, smakar det så kostar det, som man brukar säga.
Det var välldans taggiga kräftor min käre sambo fick tag på, men det gjorde inget, jag stack mig bara lite här och där i munnen.
Glad i hågen tog jag ut en påse bigaråer till efterrätt, jag har inte kunnat äta det på ca 2 år, halsen har svulnat upp, men i år kunde jag!
Jag skulle ha tänkt på dom små hålen i läppen. Nu är det knölar där under.
Nej jag var inte helt fri från bigaråallergin, skit också, ser ut som att jag fått stryk eller nåt, Robert flinar åt mig och jag flinar åt mig själv också för den delen, ja ja. Smakar det så kostar det. Som sagt.

Resan till huvudstaden

Ja nu har vi alltså varit i Stockholm och kommit hem igen. Faktiskt så gick det rätt så bra, fram och tillbaka var väl lite smått jobbigt, Hampus gillar inte att åka bil för tillfället, men han var ändå så snäll han kunde tänkas vara, så det var i alla fall skönt det.
Just nu håller han på och bråkar med hundarna som han uppenbarligen har saknat, så som han klättrar och klänger på dom stackars djuren.

Morfar fick vi träffa också, han var go och glad, brun och spinkig. Såg rätt okej ut faktiskt, med tanke på att han har varit nersupen många år utav sitt liv.
Då man inte träffar en person speciellt ofta så blir det lätt lite svårt att känna nåt annat än ömhet för den personen, även om man är så nära släkt som man faktiskt är, men nu ioch med att vi träffades så kände jag faktikst en hel del stolthet över min käre morfar, som dels har tagit sig upp ur ett starkt spritmissbruk och dessutom varit med och startat upp ett center för folk i liknande situtioner.
Dom hjälper dessa olyckligt lottade personer med mat, att få bidrag och med deras deklarationer. De ordnar promenader med blåbärs och svamp plock etc...

Min morfar är en väldigt stolt man som gärna sträcker lite väl mycket på sig och som gärna dunkar sig själv på ryggen och kallar sig själv för en god medborgare och vardagshjälte. Han brer på och talar högt och långsamt om sina bravader, han tänker efter medans hans filterlösa john silver hänger lite slappt i munjipan och innan han börjar tala så spottar han iväg lite tobak som fastnat på insidan av läppen.

Han är kanske ett orginal, kan man säga, ett förtillfället tillfrisknat och nykternt orginal, och ju mer jag skriver om honom destå mer inser jag nu hur mycket jag har saknat honom på dessa sju år då jag inte har sett honom.

På nåt sätt så är hans sätt att blåsa ut plymen med ciggarettrök vackert, även fall han saknar några tänder och dessutom är alldeles grå i mustashen, och på nåt sätt så känner jag mig mycket närmare honom än min farfar, som jag träffade i alla fall varje månad. Det känns orättvist på nåt sätt, jag kan inte förklara varför, men det är den känslan som gnager mig i magen när jag tänker på det.

Jag träffade även på Jennie, underbara livfulla Jennie som alltid lockar mig till skratt med sin glada mun och friska tänder.
Och även ifall dagen på Gröna lund var vår värsta på frund av all otur så var den ändå en utav de bästa dagarna i Stockholm, på grund av henne.
Hampus åkte karusell för första gången i sitt liv, de flygande elefanterna, kan man tänka sig, (varför elefanter förresten) och det var sådär lagom kul, lite farligt nästan.

Annars så kan man ju inte direkt skryta med hans glada humör under Gröna Linds vistelsen, och det var väl delsvis elkler tja, enbart därför vi fick åka hem därifrån tidigare än planerat.

Hotellet vi bodde på var bra det, god frukost (älskar hotellfrukostar! MUMS!) och bra service som man brukar säga heheh.

Nä ni.. nu är det nog lunchdax, mormor var så snäll så hon lämnade en massa ungspannkaka här igår så det ska bli gött å käka, det.

Ha det så bra så hörs vi när vi hörs.

ps. bilder från stockolmsresan kommer antingen här eller på FB, för er som är intresserade. ;)

Jaha ja

Jag pratade med Annika härromdan, om det här med egentid, jag var superlycklig för att jag hade fått, enligt min mening, lite egentid och åkt och handlat alldeles själv, gud va skönt sa jag med lite egentiiiiid!!!
Hade Annika suttit jämte mig och inte i telefonen (ja självklart så satt hon inte i telefonen, det fattar ni väl, hon satt och PRATADE med mig i telefonen) så hade jag nog fått en smäll, så upprörd var hon.
Det är inte egentid att åka och handla! skrek hon, jag stammade lite försiktigt till svar att jag nästan bara hade köpt godis till mig själv (jag ljög men jag orkade inte ta den konflikten) så hon gav sig i alla fall och medgav något tjurigt att det kunde ses som egentid. Kanske.

Men i alla fall, det fick mig att fundera på vad egentid egentligen betyder, och vad ska man göra med all denna tid som aldrig finns där, som man bara pratar om?
Som småbarnsförälder så har man inte så mycket egentid, jag har en timme mitt på dan när Hampus sover (min gyllene sitta-ute-på-verandan-timme-med-en-god-bok) men annars?
Nej, att handla är egentligen en liten flykt hemifrån, på nåt sätt, i alla fall såm känns det så, när man får röra sig som man vill, gå fort eller bara strosa, och inte bli hindrad utav den där lilla palten med blåklintsögon som stirrar på en medans han hänger i byxorna som en annan Tarsan..

Missförstå mig inte, jag älskar min blåklintstarsan, men i alla fall, lite egentid sätter guldkant på vardagen, gör den inte? Även om det är inne på ett grått ICA i Svenljunga.

Nu får det vara nog

Med soffliggandet menar jag såklkart. Har inte skrivit i min blogg sen i maj, jag skäms.
Tänker inte dra upp allt som har hänt sen dess, så man kan väl kanske säga att jag börjar om nu igen då.. ^^
Robert har fått färdigt staketet idag, så jävla skönt att ha det klart!
Karin och Diza var här en sväng och provade så att det höll att leka inuti, det gjorde det!
Har ingen direkt skrivarglädje just nu, så det blir ett kort inlägg det här. så trött med, Hampus hade magvärk inatt och sov ingenting. så nu blir det sängen. see ya

Nu så äntligen!

Är internet igång igen. såå gött! Som ni flesta vet så har vi ju flyttat nu och det har varit mycket bråk och tjafs med telia. men men. Idag har jag jobbat, precis innan vi ska ta in sista hästarna så går föllarmet, och två minuter senare är en alldeles sprillans ny fölunge född, en liten ljusbrun flicka blev det. SÅ vacker, lägger upp bilder sen när jag har hittat alla kablar. Nu blir det ner till nabben och grilla, gött! Lovar att skriva snart igen, men det vackra vädret hotar att hålla mig borta från datorn, och jag vet inte, tur är väl kanske det. ;)

Ha de nice.

Ingen sol idag

Inte än i alla fall, Hampus har precis somnat och jag väntar på mormor och Håkans ankomst, vi ska ner till Nabben snart igen.
I helgen blir det flytt, till 90% i alla fall. Förhoppningsvis, håller mina tummar så dom blir blå, för jag orkar inte med detta mer nu, det är så irriterande när man bara går och väntar på hur bra allting kommer att bli när vi äntligen är klara.
Fanny är här idag med, det är ju påsklov den här veckan, ska börja packa lite nu när hon är här och kan hjälpa mig den här veckan, så är det bara för grabbarna att bära ut och lasta i sen till helgen, jag ska nämligen jobba, mitt i allt, men men, om det ska jävlas så ska det, och jag är inte den som är den, utan nu har jag bestämt mig och då blir det så, så det så! ;)

Dagen som var

Idag började med Nabben. Håkan oich jag åkte som vanligt ner och med oss hade vi våran drös med hundar. Jörgen var redan nere när vi kom och sen kom även Karin och Diza.
Sen bar det av till stan, Jag mamma Fanny och Hampus var och Köpte födelsedagspresent till Simon, Grattis Käre bror!
En Draftmaster blev det, hoppas han är lycklig för den.
Fanny har varit här ända tills precis nu, fick tvinga iväg henne hemåt.
Har precis slängt upp den sista tvätten nu me, förhoppningsvis så torkar den på en timme eller två.

Sov gott hörni så ses vi när vi ses

Vårhelg!

Ja! Vår helg som i VÅR(!) äntligen! Vi har varit ute i huset och grejat hela helgen, i lördags så hade Sofie Hampus så jag och Robert fick lite tid för oss själva för första gången på tio månader! Guud va skönt det var! Har en massa utebilder på Lillemannen, här kommer dom bästa;

Vi var en sväng på lekparken

Men det roligaste var den här pinnen.

I Huset har vi en gammal spis i köket som man kan elda i, och den tycker Hampus är jätterolig! Ja.. ni ser ju.

Vilket väder!

Så skönt!!!! Äntligen lite vår! Öppnar upp med en bild från en annan vår, nämligen när jag gick i nian, från vänster är det jag, Lotta och Ann.

Har precis kommit hem från hästarna, jag red i bara linne idag, så skönt!

Har börjat rida lite varje dag i hagen för att få upp henne lite i kondition, för jag hade tänkt att ta föl på henne till sommarn. Har hittat, vad jag tror, en fin hingst, har en bild på honom, då han var två år, så här såg han ut då;

I helgen så fick Hampus krypa i Trädgården för första gången, det var jättekul, speciellt när tranorna flög förbi och hoade, då lät han lite med, ouiiii, ouiii!

Han hade sitt nya fina regnställ på sig, så han blev inte blöt alls, fastän marken var lite fuktig. Så här söt var han;

I måndags så var vi hos Peters mamma Inge och hämtade den fina tavlan som hon har målat och jag har älskat sen jag var 15-16 nånting, jag är så glad att jag fick den! Vill ni se mer tavlor som Inge har målat, klicka här.

Härlig dag

Hampus började gå igår! :)

Han stod vid Cai och Karins soffbord och jag satt på golvet när han helt plötsligt kom prommenerandes, undra om det är så att han har gjort detta förut tro? Cai lyckades fånga honom på video. :)

Idag har vi varit ute vid huset och myst i "vårdagen"

Jag sofie och Hampus har gått en sväng och Hampus har sovit ute i vagnen, vi har även grillat och suttit ute i solväggen.

Nu ikväll blir det Earth Hour inne hos Cai och Karin eller här, vi får se, släckt ska det vara i alla fall.

Tänkte även visa er vad jag får jobba med var tredje helg, Detta är Fantastic Face's fölsto:

Stånk och stön

Har precis betalat min del av räkningar, dvs, allt utan hyran. Tur att jag har jobbat extra vill jag lova för fy fan rent utsagt va mycket det var den här månaden. BLÄ!

Fanny och Olivia är här nu med och leker kurragömma med Hampus. Dom verkar tycka det är lika roligt alla tre. ;)

Jag var rädd att han hade fått vattkoppor igår men det verkar ha försvunnit igen, antagligen så var det bara lite torrprickar, eller nåt annat, nu är dom i alla fall borta.

I morse så gick vi upp med hundarna till hungården och sen gick vi och hälsade på INger som har flyttat in i ett av radhusen på Cypressvägen. Det var så lustigt för hennesd lägenhet ser nästan exakt ut som hennes hus, alla prydnadssaker på samma ställe. Gulltanten!

Har tittat på Hairspray nu på förmiddagen, den gick på canal+, medans Hampus sov i mitt knä. När han vaknade så stod han upp och "dansade" till musiken, ok, han böjde på knäna lite, men han var välldigt söt ;)

Konstigt nog så fick jag en hel del John Travolta vibbar från "Edna"... Jag undrar varför.. Hihihi